Nu mina vänner så ska jag för er berätta hur fruktansvärt kass och dålig jag känner mig. Jag känner mig kapad vid fotknölarna, dragen vid näsan, totalt misslyckad.
Hur kommer då detta sig?
Jo, det ska jag också berätta.
Universitetet är helt enkelt inte skapat för mig, då all jä*** litteratur är skriven på "prutt-engelska". Ni får ursäkta min skarpa ord, men jag skulle lätt kunna dra till med värre och dessutom skippa censureringen.
Hur ska jag, en "dum blondin" som bara fick G i engelska B kunna läsa och förstå, för att sedan på svenska förklara följande:

Förändringarna inom det kapitalistiska systemet, dvs. från fordistisk kapitalism till en postfordistisk

kapitalism...
När jag knappt vet vad kapitalism betyder på svenska?
Förstår ni nu att jag känner mig värdelös?
Jag har även varit så dum att jag hela tiden har skjutit upp det här på framtiden, men det finns en anledning och det är att det inte är KUUUUUUUUUL!!
Det är inte kul att känna sig kass, misslycka, dålig, och värdelös, för det är precis så jag känner när jag läser en engelsk text. Jag försöker, jag slår upp ord, men jag förstår verkligen inte ändå.
Saken blev väl heller inte bättre när jag läste vad nästa delkurs gick ut på: Semenarier!! Dessa jävla fuckade seminarium! Där 90% av texterna är på det där f*** språket. Bedömning kommer ske på hur bra man har förstått texterna, och vilka frågeställningar man har fått fram.
Idas frågeställning:
"Vad handlar ens texten om?"
Det är sån här skit som får mig att tappa orken, viljan och modet att ens försöka fortsätta. Jag orkar inte, det må ha gott bra hittills, men det är endast för att jag har kunnat hitta lösningar där jag slapp engelskan. Verkligheten har nu hunnit ikapp!!