Tiiiidig morgon får jag lov att säga. Klockan ringde klockan sex och jag ville bara dra kudden över huvudet och somna om. Men se, det gick inte alls. Tjänsten kallade som man så fint brukar uttrycka det. Växeltelefonisten till er tjänst!!
Satte mig på cykeln och trampade iväg, kom fram precis i tid till sjukhuset, så där lagom varm och svettig. Underbart!!
- Välkommen till Sjukvården i Värmland!
Pulsen steg och rösten var väl kanske inte den mest stadiga...
- Reumatologen, tack!
- Reumatologen, varsågod!!
När samtalen var avslutat, återgick pulsen till sin normala takt, och jag andades ut. Nu är jag på språng. På språng in i en ny era, eller ja, på god väg att klara mig själv iallafall....

Hem for jag vid lunch och somnade skönt i soffan, innan tiden  var inne att sätta sig i bilen och styra mot stallet.
Som små förväntansfull skolflickor stor vi i stallgången och väntade på att Kristin skulle komma med listan.
Dörren öppnades och vi flockades som hökar kring vår stackars ridlärare. Ögonen snurrarde runt i skallen på oss medans vi letade efter vårt namn och häst.
Där stod det:
Ida Gustafson - Thunder
Det är inte sant tänkte jag.
- Någon som vill byta? Hör jag mig själv vråla.
Till svar fick jag:
- Ja, jag byter gärna!
Sagt och gjort, ett kvikt byte och där stod jag med Papillon, stallet fulaste? Nej, kanske inte men lätt stelaste sate, herregud!! Men hellre det än "Sego-Dunder".

Jaha, och nu sitter jag här, försjunken i tankar:
- När ska jag börja med tentan?
En mycket bra fråga Ida, vad sägs som, Nuuuuu!?

På återseende kära läsare!