Världen är orättvis. En del har mycket tur mest hela tiden, och en del har mindre tur. Jag ska inte säga att jag aldrig har  tur, men just nu tycker jag nog att det mesta verkar gå emot mig.
Jag försöker verkligen, men det vill sig tydligen inte...

Jag kan tyvärr inte vara glad för din skull idag, och kanske inte imorgon. Men en dag kommer jag bli det, men just nu är jag för bitter och alldeles för egoistisk för att kunna vara det....tänker väl bara på mig själv som vanligt?

Det finns en sak, som jag är dödligt rädd för. Det är att bli ensam. Då menar jag inte, ensam i den bemärkelsen då man är ensam hemma, eller så, utan att bli ENSAM. Svårt att förklara det där men en del kanske förstår vad jag menar.
När folk inte förstår hur man känner, och när folk inte längre kan hjälpa en. När man är själv, med sig själv, och det endast är en själv som kan lösa problem.
Invecklat värre, svårt att förklara, och jävligt jobbigt. Knappt så att jag själv förstår.
Det känns som om folk försvinner, packar sina saker och lämnar stan för alltid. Känns som om kontaktnätet bara krymper och krymper. Det känns hemskt.

Jag hatar känslor som känns jobbiga. Känslor som gör en allmänt deprimerad, ledsen, bitter och ja, allt möjligt. När det känns som om allt kan kvitta, som om det inte spelar någon roll längre, som om det vore bättre att dra något gammalt över sig och försvinna. När allt känns hopplöst, värdelöst och allmänt jävligt!!
Det är de gånger som man kan råka göra saker som man förmodligen kommer ångra efteråt. Säga fel saker, som kan göra saker som inte är positivt. Det kan uppstå obehagliga och jobbiga situationer...

Jag tycker inte om mig själv idag. Idag kan jag gå och försvinna....