Det är en sak som jag har svårt att förstå. När man blir uppdelad i grupper, så lyckas man alltid hamna med DEN personen man minst tycker. I dom flesta fall så är det så, man får jobba med en person som verkligen går en på nerverna. Jag fattar inte, det är sjukt frustrerande, och det komiska är att det finns en sådan person överallt, jag fattar inte.

Idag skickade mamma ett sms till mej. Det stod att hon hade varit hos veterinären hela morgonen med Bonzan, för att kolla upp hans prostata. Det visade sig att han hade en systa(?)( typ tumör). Men iallafall så skrev mamma att de skulle kastrera honom, och det är vad jag har gått och trott hela dagen. Visst, jag var orolig, men kastera djur är något som veterinärer gör dagligen och inget märkvärdigt ingrepp. Så jag var ändå ganska lugn.
När jag sedan kommer hem, berättar mamma att han inte alls är kastrerad, för det visade sig att det som finns i honom är för stort, det sträcker sig utanför prostatan. Detta innebär att det inte hjälper att kastera. De har därför beslutat sig för att öppna upp  hela magen på lilla Bonzan, och avlägsna detta elände. Man vet inte än om det är cancer, och det skrämmer mig sjukt mycket. Men det är ingen idé att oroa sig än innan man vet säkert, troligen är det inget farligt, men man kan inte vara säker...

När han ska operaras är inte bestämt än, men jag lär återkomma angående det.

Han har varit sövd idag, så han är mega tröttis nu, han är såååå söt!! Min älskade älskling!!

En tröstande kram kanske?

******

Dessutom kan jag meddela att det är EN dag kvar innan det är lov!! Det är ju bara helt underbart. Och jag har överlevt både smahällskunskapsprovet och mediakommunikationen, fast resultatet är ju inte känt än. Jag kommer bli såååååå stekt! Men det orkar vi inte tänka på nu...
God Torsdag allesammans!