Herre Gud vad trött jag är!! Inte för att klaga men...
Gick upp klockan 6 i morse, efter en natt med lite sömn, klockan 06.45 stod jag utan för stallet...
Eftersom att ingen hade kommit än så fick jag sitta utanför, jag satte mej på en stol i solen (ja, det stod en stol där, bara så där..)
Klockan 07.00 kom min arbetskamrat och låste upp stallet, och arbetet startade. Vi fodrade ALLA hästarna, sedan mockade vi cirkus 27 spiltor, släppte ut ALLA hästarna, fikade i tio minuter, fortsatte att mocka, sopade stallgången, packade höpåsar, gav hästarna mat igen, åt lunch i en kvart, fortsatte arbetet med att iordningställa stallet, fyllde på mat i spiltorna, innan hästarna skulle in, började ta in privathästarna, och sedan var det dags för resterande hästar att komma in...MEN
Ponnysarna var inte så villiga, dom vägrade rent utsagt, så vi fick prova med dom stora hästarna, dom däremot ville in, och det fort, efter det var det dags för ett nytt försök med ponnysarna, men icke, så lilla jag fick ta den stora piskan och vandra i väg för att börja fösa. En ponny, två ponnier, men hallå!? Ni andra ska också in!! Piskan ven i luften för att få fart på pållarna, men ICKE!! Dom kollade på mej som om jag var dum i huvudet, sedan vände de sej om och travade iväg till andra änden av hagen.
Det var bara att välja ut ett nytt offer som ensam skulle få lämna klungan...
Jag smög mej fram mot den lilla bruna hästen som stod och betade i godan ro, jag sträckte mej framåt, och skulle precis greppa tag i grimman, när idioten vänder rumpan mot mej och kickar, Nej nu JÄVLAR!!
Jag börjar springa och vifta med armarna för att skapa lite oro i fältet, men är det någon som bryr sej? NEEJJ!! Tror ni jag kände mej dum?? JAAA!!
Men när det var som värst, när jag trodde att det aldrig skulle gå, att jag aldrig skulle få komma hem, för att dom där idioterna vägrade lämna gräset, så var det som om något magiskt hände...
Helt plötsligt vänder sej alla hästarna mot mej, och börjar galoppera, utom lilla Nettan som fortsatte beta...
Dom styr mot stallet, och jag springer mot Nettan, och då vaknar även hon till liv, och där står jag, ensam kvar i den stora hagen, jag hade lyckats...

Visst var det en spännande story, haha, nej jag vet den var dålig, men allt är sant...
Nu är jag trött, och jag har ont i hela kroppen, men vem har påstått att jag är bitter??