Åtta veckors stilla sittande sätter sina spår känner jag. Den här veckan har varit en intensiv träningsvecka och än är den inte slut, shit pommes frites!
Jag är en stolt ägare av världens fetaste träningsvärk...
Söndagens body pump satte sina spår som jag kanske redan har nämt, den värken utökades igår.
Efter ett uppehåll på?, ja vet inte hur många veckor, från ridningen så är man inte så kaxig dagen efter.
Jag har aldrig riktigt förstått mej på alla dom som klagar efter att ha satt sej upp på en häst för första gången, att man har svårt att gå och jag vet inte allt vad dom säger. Nu vet jag bättre, mer än så behöver jag inte säga.
Det känns som om jag är hjulbent!! Jag hoppas inte att det syns xD Mina stackars "beningar". Och magen, och ryggen, och armarna, ja, hela kroppen fan!! Fast det är rätt gôtt också =)

Igår var det ett sånt där "halleluja moment", ett sånt där tillfälle då man inser varför man åker till stallet varje vecka. Det var så himla kul, och det gick så himla bra, och jag fick frågan ifall jag hade "tjuvtränat" under sommaren...hahah(a)
Imorn börjar jag även senior satsa, lite nervöst, men jag har lagt ribban högt och jag hoppas på en lika lyckad ridlektion. Men fatta vad gammal man känner sig, när man blir kallad senior!!! Herregud, ångest!! Jag är inte ens 18!!!
Det värsta är att det anntagligen är många äldre med i gruppen, då måste man ju glänsa riktigt ordentligt, yngst är bäst, eller?
Går det så bra som det gick igår, så kommer jag va bäst!! Har aldrig fått hästen att gå i form en hel lektion, i alla gångarter, jag är så stolt, så glad, känner mej så bäst, värsta kicken, det är när sånt här händer som man inser vad det är man gillar.

Jag ska vara ärlig, det finns dom stunder som det inte har känts lika roligt att åka till stallet, jag har inte sett någon mening med det. Vad får jag utav det? Ingenting!! Ingen bryr sig hur det går för mig, eftersom att det finns dom som har det bättre, och har chansen att utvecklas åt något håll. Själv är man fast på ridskolan. I 12 år har jag varje vecka åkt till stallet för att rida en timme, 12 jääääävla år. Sedan finns det dom som har ridit hälften så länge som jag som får mer uppmärksamhet för att dom har bättre förutsättningar...men jag är inte bitter.
Livet är tydligen inte till för att var enkelt och rättvist, en del får allting serverat på ett fat, andra jobbar sig till bra resultat, och en del jobbar utan att få något tillbaka...that´s life!

"Men nu som sagt så ska det bli ändring på torpet, Ida ska fan visa vad hon går för, hon har levt i skuggan allt för länge, hon har bara inte fått chansen att visa vad hon kan!"

Vill bara nämna en sak som är så sjukt rolig, det finns dom som försöker sig på att vara anonyma, men som är så himla dåliga att det lyser igenom direkt, det är fan skrattretande!! Mohahahaha

Puss på er!