Alla har vi våra upp och ned gångar, right? Det känns inte bra, och det känns inte bättre när den ena inte vill förstå, eller, jag vet inte vad det är.
Alla bråkar ibland, nästa iallafall. Det är färre som håller sams hela livet än det är folk som bråkar. Så tror jag iallafall. Däremot när det bråkas mer än man är sams och har glada miner, ja, då kanske man ska börjar fundera på vart felet ligger?
Är man rädd för att inta konflikter ska man heller inte vistas utomhus, överallt riskerar man att stöta på en konflikt, om än i olika omfattningar.
Jag vet inte vad jag ska göra eller säga, men det svider. Det svider som fan, det gör ont...
Det gör ont att höra vissa saker...vad är det som säger att allting måste förändras? Det blir väl vad man gör det till, och om förändringar nu ska ske kan man väl iallafall ge en förvarning. Hur ska man annars veta? Hur ska man veta när det ena duger och det andra inne, när det är okej att höra av sig och när är det inte? När finns det tid och när finns det inte?
Jag måste vara helt dum i huvudet, men jag måste ha missat linjen som vi tydligen passerat. Linjen som sa att nu krävs det avstånd...eller var det rent utav en STOP skylt som stod i vår väg?