Det är helt sjukt vad tiden springer iväg. Det är redan onsdag eftermiddag och halva veckan har snart gått. Snart är det helg igen, hinner knappt ställa om sig från den förra. Sega förmiddagar resulterar i korta dagar, gör inte ett du fram till 3 typ för att sedan försöka sig på att göra allt tiden fram till 8 då det är dags att bänka sig framför tv:n igen. Då börjar kvällen. Har man gott och blivit alldeles skogstokig, knäpp i kolan? Ibland saknad jag högstadiet och gymnasiet. Fullspäckat måndag-fredag, veckorna kunde till och med kännas långa och man njöt verkligen när det väl var fredag. Nu rullar det på, helgen kommer helgen går, vardagarna består? Neej, men ärligt talat känns det rätt trist just nu. Det händer inget speciellt tiden tickar bara på och man går och väntar på framtiden. Jag vet att jag måste fixa skolan innan det händer något nytt, men jag vill inte, jag känner inte för det, motivationen är i bott. Jag vill att det  ska hända något spännande, vill ha något att se fram emot, något jag vet kommer hända snart. Wääk, jag låter som världens gnällkärring. Jag ska rycka upp mig, jag ska bli kreativ och jag ska banne mej fixa det här!! Det kommer gå bra.

Snart dags att trampa upp till universitetet för en helkväll med projektledning. Kommer hem runt 22. Yeeej!!