Förstår inte varför jag blir så rädd ibland? Känns som man bara inte orkar vara den man är ibland. Ibland undrar jag till och med ifall man inte tänker efter. Det känns som om en del saker går så fort att man inte hinner tänka och reflektera över det förens det är för sent. Låter knäppt, eller hur?
Känns som om man aldrig är nöjd, känns bara som om man strävar efter mer och mer...
När man sedan tänker, ja, då kommer tårarna som på ett pärlband. Oj, det är kanske så det är, eller ja så är det? Ibland skulle det bara vara så skönt att försvinna ett litet tag och komma tillbaka lite senare. Varför? Jag vet inte...

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

----
Leila, fören gång skull gillar vi samma musik på riktigt ;D