En konstig dag.
En lååång dag.
En dag med inte allt för många händelser...
Efter en natt med lite sömn, blev jag väckt av min käre far kvart över sju på morgonen. Han ville ha skjuts till Forshaga. Jaha, det var bara att kliva upp och sätta sig i bilen det. Vägen hem sedan, var nog den längsta på länge. Jag trodde ärligt talat att jag skulle somna flera gånger. Inte så konstigt kanske.
Väl hemma la jag mig och sov. Somnade som en stock och vaknade åter klockan 13.05. Mamma trodde att jag hade avlidit. Har nog aldrig sovit så djupt tror jag.
Upp och hoppa. Iväg och handlade med mamma. Sedan blev det städa av i Monicas lägenhet. Apelsinolja är inte att rekommendera för känsliga luftrör!!
Sedan hem, och nu sitter jag här.
Vet inte ifall jag ska skratta eller gråta. Har mått bättre, har väl kanske mått sämre också. Imorgon måste jag packa. Vet inte om jag är så vidare pepp på detta. Men det är kanske lite sent att dra sig ur nu.
När jag väl kommer hem, kommer nog mycket kännas annorlunda. Jag gillar inte förändringar. Inte sådana som kan bli sämre i alla fall.
Jaja, så är livet. Bara att acceptera!

Adjö!