Uppstigning 07.30

Hemma sitter jag nu och vilar min ömmande ben, värmer min frusna kropp, och tänker igenom dagens händelser.
Ja, jag kanske borde vara besviken, men jag kan faktiskt inte låta mig vara det.

08.50 mötte jag upp Bea i stallet, vi knallade tillsammans till teorisalen där vi fick reda på hur banan skulle se ut och vilka som skulle bygga vilka hinder.
Jag och Bea fick det tunga ansvaret att bygga staket eftersom att vi tydligen hade varit med förr?
Dessutom lämnade vi ifrån oss varsin 100-lapp i avgift.

Ja, och efter detta rullade dagen på, vi byggde hinder, vi gick banan ett antal gånger, och vi började prata om omhoppningssvängarna.
Vi tittade på en del ekipage som var före oss, för att memorera banan, och hålla den färsk i minnet.
Ungefär runt 14.30 var det dags för oss att hoppa. Några timmar senare så där....

Hur som helst, så kan jag meddela att det där med omhoppningssvängar, och överhuvudtaget memorera bana är överskattat.
Jag och Bea är helt enkelt bäst!! Vårt mål var att komma på delad plats, alltså samma placering, och tja, det gjorde vi också. Bea är dock lite bättre än mej, för hon tog sig inte över något hinder, medans jag tog mig över 1 och ett halvt hinder, inte illa pinkat vill jag lova.
Och ja, jag vet att man inte ska skylla på hästen, men i det här fallet så var det faktiskt sant, jag kunde inte ha gjort något annorlunda, det var helt enkelt inte Rickys dag, och jag klandrar honom inte höll jag på att säga, JAG KLANDRAR HONOM visst, inga morötter där inte!!
 
Jag och Bea kanske kom sist, vi kanske vägrade ut oss, men det är inget nederlag för oss, vi kommer igen, kanske revansh på samma hästar? Vi kommer iallafall igen, och DÅ ska vi VINNA, vilket vi faktiskt inte sa inför denna gång. Vi sa då: Vi ska ÄGA allt och ALLA!! Och ägde var precis vad vi gjorde, vi ägde på att vägra ut oss på första hindret ;D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0