Det sägs att livet är som en berg-ochdalbana, med både toppar och dalar, men då undrar jag: VART HAR MINA TOPPAR TAGIT VÄGEN??
Visst, självklart kan jag gå med om att man drabbas av motgångar ibland, men det har varit ett helt jävla halv år, med en massa motgångar, det har väl vart några ljusa stunder där emellan också, jag säger inte det, men just nu tar motgångarna överhanden, och jag orkar snart inte längre...
Ena stunden får man höra en sak, och den andra stunden en annan, vad vill dom att man ska tro??
Sommarlovet närmar sig, som sagt, och jag kommer bli fast med dessa två idioter som bara tänker på sig själv HELA TIDEN!! Dom säger dock att dom inte gör det, men den har man ju hört förut...dom kan ju alltid försöka ibilla en något annat!
Något som också stör mig, är att vi just nu lever "lyckligt", utsidan är det i varje fall, sedan vad insidan säger speglar en helt annan vinkel av det hela..

Det känns som om livet är totalt förstört, alla trygga punkter som en gång fanns är totalt som bort blåst, den enda man kan lita på är sig själv...
När det ena blir bra, blir det andra förjävligt...

Vad vill dom att man ska tro??
Som det känns nu så ska jag aldrig gifta mej och bilda familj, jag ska aldrig ha sex och definitivt aldrig dricka alkohol!!!
Det känns som om världen skulle va mycket bättre utan det.

Det som också skrämmer mej är att jag får skuldkänslor när jag ser på tex. dokumentärer om folk med olika problem och sjukdomar, mitt problem verkar då så himla litet, ingenting att gå och må dåligt över...Jag skämms verkligen, är det så det ska vara?

Nej, slut tjatat om mina problem!!

Let´s smile and be happy (at least at the outside)